Crime Time Gotland 2016

Här kommer en kort sammanfattning om några av de galet många programpunkterna som fanns att tillgå på årets festival:

Skrivtips

Det finns självklart mängder med aspirerande författare på festivalen och i år hade man utökat möjligheten att gå skrivarskola till två tillfällen och det var också längre pass i år jämfört med i fjol. Jag deltog inte i år men tycker fjolårets skola var ganska bra med flera matnyttiga tips med olika teman, såsom vändpunkter, karaktärsbyggande och intrigskapande. Det är ju också toppen att ha möjlighet att fråga sin favoritförfattare hur han eller hon arbetar. Många frågor rör självklart utgivning och hur man kan bli antagen av de stora förlagen, och fortfarande är det kanske bara nån promille som får den chansen, det presenteras inte särskilt många debutanter per år helt enkelt …

Från många andra seminariepunkter tas olika frågor upp om hur författarna arbetar och det går att snappa upp en hel del tips, jag presentar några här:

Tips på hur du kan komma på en grundidé till en kriminalroman

  • Utgå från de sju dödssynderna
  • Utgå från verkliga händelser
  • Hitt en egen vinkling av något generellt
  • Undersök klasskillnader, samhällsproblem
  • Gör en mordutredning, fast baklänges, lägg ut ledtrådar, blindspår

Om gestaltning och karaktärer

  • Addera komplikationer, hur din karaktär tar sig an dem säger mycket om hen
  • Problematisera det vardagliga livet
  • Din karaktär bör inte vara helt ond eller god, gör din person komplex från börjar så att det finns utvecklingsmöjligheter
  • Låt oväntade saker ske
  • Det finns alltid en anledning till varför folk beter sig som de gör (skapa en intressant bakgrund till din karaktär)
  • Hur din karaktär agerar måste vara psykologiskt trovärdigt (för just den karaktären)
  • Presentera din karaktär i rörelse, det säger mycket om hen
  • Hitta din karaktärs drivkrafter, gärna krafter som kan kollidera (exempel: din karaktär är journalist och drivs av att hitta det stora scoopet, på en klassåterträff stöter hen på en gammal klasskompis som kan bli Sveriges nästa statsminister, din karaktär vet om något vedervärdigt som kompisen gjort – ett dilemma uppstår)
  • Skriv om din karaktärs svaga sidor
  • Ge aldrig fullständig information, skapa luckor för att engagera läsaren

Om miljö:

  • Hitta din egen plats, som du känner väl (lättare)
  • Miljöbeskrivningen ska skapa bilder i din läsares huvud
  • Utgå från din karaktär när du beskriver en plats, det säger också mycket om din karaktär
  • Mal inte på i evighet, tre snygga meningar kan räcka för att ge läsaren en bild

Egenutgivning

Emelie Schepp vann läsarnas pris för årets deckarförfattare och hade bland annat ett seminarium där hon beskrev sin väg till att bli Sveriges mest framgångsrika egenutgivare. Hennes första bok, Märkta för livet, sålde i oerhörda 40 000 ex innan hon blev upplockad av ett större förlag. Man kan väl säga så här, dels har hon slitit som en hund och dels är hon en jäkel sedan innan på marknadsföring, något som säkerligen hjälpt. Men en sak hon nämnde var att hon under två månaders tid studerade alla sin favoritförfattare, noterade hur de byggde upp sina böcker, hur de skrev dialog, hur de skapade sina karaktärer etc. Ett bra tips! Vidare berättade hon också om hur viktigt hon tycker det personliga mötet är, både med eventuella återförsäljare och med sina läsare.

Poliser som skriver deckare

Flera av författarna på plats är själva eller har varit poliser. På frågan om de hakar upp sig på fel som de ser i andras böcker eller på film eller Tv sa de sig inte bli så upprörda över det, så länge storyn är bra. De tar själv genvägar när de skriver, som exempelvis antalet personer inblandade i en mordutredning, det kan lätt vara mellan 30-50 personer, men det blir omöjligt för läsaren att hänga med då. Tidsaspekten är en annan sak, det kan ta veckor att få ex ett DNA analyserat eller flera dagar att göra en brottsplatsundersökning, där snabbar man upp för att inte tappa tempo. Men här kommer ett konkret tips på något en polis aldrig gör, från Anders de la Motte: Blöt inte pekfingret och doppa i det vita pulvret för att sedan smaka och konstatera vilken sorts knark det är …

Om att skriva bokmanus respektive manus direkt för TV eller film

Det fanns flera författare på plats med erfarenhet av både manusskrivande och bokskrivande, bland annat paren Börjlind och Hjorth/Rosenfeldt. De listade några för- och nackdelar med respektive utmaning.

Bok

  • Den stora skillnaden är så klart att i böcker så skapar ju läsaren sina egna bilder av både människor och miljöer
  • Du kan använda inre tankar
  • Du slipper tänka på budget
  • Är mer gränslöst, utmanar fantasin
  • Kan skapa otäcka bilder i huvudet på folk utan att det behöver vara så våldsamt

TV/Film

  • Du kan inte berätta ”allt”, måste göra val
  • Kan ge en starkare upplevelse
  • Budget begränsar
  • Kan inte ha för långa dialoger

Vad vill förlagen/bokagenterna ha, vilka trender ser man?

  • Psykologiska thrillers fortfarande stort
  • Romantik (både ”romance” men även ”den stora kärleksromanen”)
  • Många karaktärer tenderar att ha någon diagnos, tänk Homeland, The fall, Bron
  • Berättelser som säger något om vår samtid

Vad vill TV- och filmbranschen ha?

  • Originalitet (ja, det vill väl alla …)
  • Berättelser som kan samla en hel familj, ex Stranger Things, Netflix
  • Samhällskritiska berättelser
  • Genreblandningar
  • Blandningar av olika språk (större möjlighet till finansiering)

Kommer den skandinaviska krim-trenden att avta?

Nej, inte om man får tro branschen. Det finns fortfarande ett väldigt sug efter deckare/kriminalromaner. SVT:s Dramachef hänvisade till och med till hjärnforskning, att vi människor älskar att se mönster, tolka saker, lägga pussel, det utmanar och stimulerar vår hjärna. Utmaningen för aspirerande författare är att ligga rätt i tiden.

Crime Time Connection

För första gången i år gavs ett längre seminarium där man blandade författare och bokagenter med folk från TV-och filmbranschen. Det pratades om trender (se tidigare inslag) och hur framför allt TV- och filmbranschen fungerar. Att få en bok utgiven efter att man blivit antagen av ett förlag kan ta allt från 6, 12, 18, upp till 24 månader. Men att få ett bokmanus att bli film eller TV kan ta flera, flera år. Framför allt är det finansieringen som sätter käppar i hjulen. TV4 sade sig arbeta mer med adaptioner av bokmanus än med helt originella manus, men att även de börjar se sig mer och mer om efter idéer som direkt går till inspelning medan SVT sa sig värna om originalmanus hellre än att jobba med adaptioner. Både TV4 och SVT visade klipp från flera kommande produktioner, två av dem var satta i norrländsk miljö.

Och till sist, en liten lektion i kriminologi

En av höjdpunkterna för mig var seminariet med Christoffer Carlsson, kriminolog vid Stockholms universitet och framgångsrik författare till serien om Leo Junker. (En brasklapp, alla eventuella fel i denna text kring ämnet kriminologi är naturligtvis mina, då har jag uppfattat föreläsaren fel.)

Först förklarade han hur kriminologi som ämne är uppdelat, en gren sysslar med ”allmän kriminologi”, man undersöker helt enkelt olika frågor som rör brott, den andra grenen – Leif GW-grenen – ägnar sig åt ”tillämpad kriminologi”, det vill säga hjälper polisen att utreda och förebygga brott grundat på kunskap om brott och brottslingars beteende.

Brott är ett socialt fenomen. Samma handling, exempelvis ett mord, ses ur olika aspekter beroende på vem som utför det. Vi ser olika på

  • att någon dödar en polis
  • att en polis dödar någon
  • att knivhugga en person på gatan
  • att knivhugga en krigsfiende

Handlingen är densamma, men får olika konsekvenser beroende på vem som utför dådet.

Christoffer lyckades även gör statistik intressant. Den mängd data som samlas in kring brott (från polisen) tyder på att våldsrelaterade brott ökar i Sverige, men, dessa källor är inte tillförlitliga då de visar bara ett litet fragment av de våldsbrott som faktiskt begås men som vi inte vet något om. När man kikar och jämför med annan data, som exempelvis dödsorsaker, ungdomars vanor etc tyder allt på att våldsrelaterade brott i Sverige minskar över tid.

Ytterligare en superintressant fråga som lyftes var inte ”Varför människor begår brott” utan ”Varför begår inte fler människor brott”. Han utgick från en kriminolog vid namn Hirsche som menar att vi alla är mer eller mindre benägna att begå brott, men att det är de sociala banden (relationer till andra människor och institutioner såsom arbete, skola) som får oss att avstå. Vi människor har behov och känslor som driver oss, det kan vara pengar, hat svartsjuka. Och vi gillar enkla lösningar, vi behöver pengar – alltså tar vi pengar. Men, det är vad vi har att förlora som stoppar oss. Risken att bli upptäckt, att bli av med jobbet, att förlora sin familj, etc.

Det är när vi anser oss inte ha något att förlora, som vi begår brott. För de allra flesta rör det exempelvis enkla brott såsom fortkörning, risken att åka dit är låg och skammen om vi gör det inte särskilt stor. Men hur resonerar då någon som är villig att begå grövre brott? Varför anser de sig inte ha något att förlora?

Tänkvärt tips när du skapar din karaktär!

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå